I förrförra inlägget skrev jag att vi hoppades på att Lea skulle våga gå i vattnet på simskolan dagen därpå. Nu har hon gått i 2 veckor och visst har hon varit med, med under mycket gnäll och tjut. De senaste dagarna har hon och Erik skrivit lappar kvällen innan, där hon fått säga vad hon vill klara av på nästa simlektion. Detta har varit exempelvis att hoppa från bryggan och hålla i frökens hand, att öva arm-och bentag och att doppa huvudet. Något hon gärna har velat är att lyckas ta Baddaren. Då ska man hoppa från bryggan själv, doppa huvudet 3 gånger, "koka kaffe" och flyta (med simdyna i händerna) med ansiktet ner i vattnet i 5 sekunder.
När det nu bara var 2 dagar kvar på simskolan, så trodde vi inte att det skulle bli nån Baddare i år. Hon hade hittills inte hoppat från bryggan själv, hon doppade huvudet under protest och hon hade inte vågat att ens försöka att flyta. Men idag, av någon anledning, kanske för att killkompisen Albin klarade det, så vågade hon testa att flyta. Och totalt oväntat så grejade hon det i 5 sekunder. Sen var det bara att beta av de andra sakerna. Sist skulle hon hoppa från bryggan själv, något som vi försökt många gånger innan, men inte fått henne att göra. Men det var som om hon bestämde sig för att hon skulle göra det. Så, plums så hade hon hoppat i. Oj oj oj, så stolta vi var. Kände en nästan lite fånigt stolt känsla som spred sig i kroppen. Min stora tjej!
Här kommer bildbeviset:
Ikväll lånade vi hem svärmors symaskin.När barnen hade somnat tog jag fram ett sammetstyg, klippte ut ett kartonghjärta, fixade fram lite kuddstoppning och sydde ett hjärta som hon kunde sätta sitt märkte på. Inte världens snyggaste kanske, men jag tror att hon kommer att gilla det. Det ska hon få när hon vaknar imorgon. Vad gör man inte för sin duktiga dotter?
Natti natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar